alla lika alla olika
i söndags sov jag över hos linus och sen till skolan, man är så jävla död efter helgen och orkar knappt gå upp. jag är vekligen ingen morgonmänniska och tvingar mig verkligen upp på morgonen. men i vilket fall så missade jag inte min sovmorgon, som jag gjorde förra måmdagen, för vi hade ingen nu.. dagen blev konstig för vi skulle ta hand om ett par natursökande 9or som var på besök, på våran håltimme, fyfan. sen gick jag hem och pluggade, skulle sova tidigt tänkte jag, men det blir alltid mycket senare än vad man planerar.
tisdagen var det en speciell dag en temadag kallad "alla lika, alla olika". dagen började på christinateatern för att se en monolog (talar med sig själv) av en gubbe kallad öivin tror jag han hette. han berättade om att han var en biblotikarie och hans blonda koltrast. ganska speciellt var det, för han berättade både camillas (som var den blonda koltrasten) meningar, och berättade själv emellanåt. man fick höra om hur camillas liv hade bestått av familjeproblem, misshandel och våltäkter.
Sedan kom en gubbe Reine Carlsson, han var runt femtio år och pratade världens göteborska. och det han sa först var, "vet någon vart jag kommer ifrån?" och publiken svarade "göteborg!" och han bara "nej stockholm!" men jag sa till elin "men jag trodde han kom ifrån göteborg" och då började hon skratta ihjäl sig. men han skojade ju sa hon, jag fattade inte riktigt, hah. sen efter halva fördraget fattade jag, att han skoja om att det var stockholmska, då kände jag mig riktigt dum.
Han var en brandman som jobbade under branden på diskoteket i Hisinge, den tror jag alla känner igen. det var mycket rörande, han berättade om hur han var en rökdykare som bara försökte rädda liv. han berättade att när han åkte dit undrade han hur många som var inne där, 3,4 eller 5, men när han kom in var rummet fyllt av unga döda och endel kämpande överlevande. han berättade om hur han räddade en flicka som hette linda, som han sedan fick de vackraste blommorna han någonsin sett, med ett litet kort där det stod "tack för att du räddade mitt liv, kramar linda & familj". 63 döda och 200 skadade. helt hemskt. lokalen tog in 150 men det var 400 personer där. när de hade dragit ut kropparna när de hade släckt elden, så berättade han att massa mobiltelefoner började ringa i fickorna på dem. man kunde inte svara i dem för vad skulle man säga? jag beundrar verkligen den mannen!
Vi fick besök av Francesco Kovac. Han är en av dom som överlevde Sovjets fångläger. Han berättade i två timmar om hur han överlevde. 16 år gammal var han när fängslades i Ungern och fördes till Sovjetunionen. Det var 4 månader efter kriget med Hitler. Befrielsen kom när Stalin dog år 1953 i mars. Då kunde han återvända hem igen, till Italien.
Då var han 30 år. Han berättarde om mord, misshandel och trakasserier. men samtidigt skojade han för att hålla publiken med och var en riktigt frän gubbe!
en givande dag trots att vi fick sluta en timme senare än vad vi skulle, lite irriterande men aja!
reine carlsson
branden i hisinge
minnesstund utanför diskoteket år 2008
kovac! (inte min bild)
tisdagen var det en speciell dag en temadag kallad "alla lika, alla olika". dagen började på christinateatern för att se en monolog (talar med sig själv) av en gubbe kallad öivin tror jag han hette. han berättade om att han var en biblotikarie och hans blonda koltrast. ganska speciellt var det, för han berättade både camillas (som var den blonda koltrasten) meningar, och berättade själv emellanåt. man fick höra om hur camillas liv hade bestått av familjeproblem, misshandel och våltäkter.
Sedan kom en gubbe Reine Carlsson, han var runt femtio år och pratade världens göteborska. och det han sa först var, "vet någon vart jag kommer ifrån?" och publiken svarade "göteborg!" och han bara "nej stockholm!" men jag sa till elin "men jag trodde han kom ifrån göteborg" och då började hon skratta ihjäl sig. men han skojade ju sa hon, jag fattade inte riktigt, hah. sen efter halva fördraget fattade jag, att han skoja om att det var stockholmska, då kände jag mig riktigt dum.
Han var en brandman som jobbade under branden på diskoteket i Hisinge, den tror jag alla känner igen. det var mycket rörande, han berättade om hur han var en rökdykare som bara försökte rädda liv. han berättade att när han åkte dit undrade han hur många som var inne där, 3,4 eller 5, men när han kom in var rummet fyllt av unga döda och endel kämpande överlevande. han berättade om hur han räddade en flicka som hette linda, som han sedan fick de vackraste blommorna han någonsin sett, med ett litet kort där det stod "tack för att du räddade mitt liv, kramar linda & familj". 63 döda och 200 skadade. helt hemskt. lokalen tog in 150 men det var 400 personer där. när de hade dragit ut kropparna när de hade släckt elden, så berättade han att massa mobiltelefoner började ringa i fickorna på dem. man kunde inte svara i dem för vad skulle man säga? jag beundrar verkligen den mannen!
Vi fick besök av Francesco Kovac. Han är en av dom som överlevde Sovjets fångläger. Han berättade i två timmar om hur han överlevde. 16 år gammal var han när fängslades i Ungern och fördes till Sovjetunionen. Det var 4 månader efter kriget med Hitler. Befrielsen kom när Stalin dog år 1953 i mars. Då kunde han återvända hem igen, till Italien.
Då var han 30 år. Han berättarde om mord, misshandel och trakasserier. men samtidigt skojade han för att hålla publiken med och var en riktigt frän gubbe!
en givande dag trots att vi fick sluta en timme senare än vad vi skulle, lite irriterande men aja!
reine carlsson
branden i hisinge
minnesstund utanför diskoteket år 2008
kovac! (inte min bild)
Kommentarer
Trackback
